#729 – Kämpar du med betyget?

UNCODE.initRow(document.getElementById("script-200932"));
Hej kära läsareHar gett mig själv tio veckors oförväntad vilotid, men det positiva är att jag kommer vara riktigt sugen att jobba efter sommaren. Så vill du boka upp en kurs eller inspirationsdag som gör skillnad på riktigt så finns det fortfarande lite lediga datum i höst…
Dessutom har vi vår kurs i personligt ledarskap Mental Klarhet, Båstad 6-8 sep. Du bokar både plats där eller in mig till företaget genom att skicka ett mail till [email protected] eller ringa 033-140070.
Veckans brev är lite försenat och när du läser det kommer du förstå varför.  Som alltid finns det sköna lärdomar mitt i eländet. Hoppas mina ger dig något på djupet …








Anders Haglund







Nothing found.








UNCODE.initRow(document.getElementById("script-182743"));Veckans citat


”Om du inte har tid att göra det rätt, när kommer du att ha tid att göra om och rätta till det?”- John Wooden (legendarisk basketball coach)
UNCODE.initRow(document.getElementById("script-179905"));





UNCODE.initRow(document.getElementById("script-107471"));Kämpar du med betyget?UNCODE.initRow(document.getElementById("script-676650"));Det här brevet är skrivet efter en väldigt annorlunda vecka. Lyckades med konststycket att köra en morakniv genom min underarm. Inte som David Blaine som gör det som ett magiskt trick utan på riktigt. En hundradels sekund och olyckan är framme. Vet inte hur många gånger man fått höra av pappa att verktyg bara får användas bort från kroppen. Ändå ville det sig inte bättre än att när det sista buntbandet inte bröts av att vrida på kniven, så drog jag för att få loss det sista.
Det släppte som när man släpper repet mitt i en dragkamp, gick rakt in i armen och skar av senor, nerver, muskler och pulsåder. Visste direkt att det var på allvar och kom snabbt under vård. Skickliga handkirurger på Sahlgrenska lappade ihop allt och nu är det bara tid som behövs för att läka. Tio veckor närmare bestämt så sommarens semester aktiviteter blir något ändrade.
Det som fascinerar mig medan jag sitter här och lär mig diktera in brevet istället för att använda tangentbordet, är att allt det här sker utan att jag behöver göra något. Nerver växer till och hittar sina ändar igen. Senor sys kant mot kant och läker samman. Mat jag äter fördelas upp i sina beståndsdelar och transporteras till skadan som byggbitar. Tillbringa lite tid med tankar på det här och det går inte annat än att känna vördnad över hur allting funkar.





Jag kan inte göra mycket för att få högre fart på läkeprocessen. Allt jag kan göra är att undanröja hindren för den. Det mesta av att göra rent och desinficera och annat har läkarna redan skött. Nu är det min uppgift att stoppa in bra näring, vila och se till att det inte blir några smällar på området innan det är fit for fight igen. Röra på fingrarna det lilla som går och hålla igång övriga kroppen på alla möjliga sätt.
Likadant fungerar det inne i sinnet. Precis som läkeprocessen, så är även vår förmåga att göra vårt bästa och ha roligt medan vi gör det medfödd.