#739 – Vill du ha mer tid att leva?

UNCODE.initRow(document.getElementById("script-208571"));
Hej kära läsareSå är jag då tillbaka efter ett par veckor i USA. Fantastiska dagar som lett till nya spännande möjligheter. Den första kommer i början av februari nästa år, så du som är sugen på kombinationen golf, affärer och livet bör hålla utkik inför släppet av de exklusiva platserna med mig och supergolfcoachen Sean Foley (bl.a. tränare för Justin Rose och den kommande världsspelaren Cameron Champ)
Denna vecka blev jag inspirerad att titta bakom ett par allmänt använda klichéer. Är de verkligen värda att sträva efter? Kanske stjälper de så mycket att det är mer hjälpsamt att bortse från dem? Läs, reflektera och märk vad det gör för skillnad för dig …
Ditt liv är ett mästerverk – upptäck det!








Anders Haglund







Nothing found.








UNCODE.initRow(document.getElementById("script-139022"));Veckans citat


”En man som ser på livet på samma sätt vid 50 som vid 20 har slösat bort 30 år av sitt liv.”- Muhammad Ali
UNCODE.initRow(document.getElementById("script-834204"));





UNCODE.initRow(document.getElementById("script-190875"));Vill du ha mer tid att leva?UNCODE.initRow(document.getElementById("script-969139"));Som de flesta insikter av värde kom den när jag som minst förväntade den. På väg upp till Orlando för ett möte hamnade jag i en bilkö. Bilen framför hade en klämkäck dekal som uppmanade mig att leva livet som om det var min sista dag. En uppmaning som dyker upp lite varstans i olika former. Carpe Diem! Om du bara hade 24 timmar kvar att leva hur skulle du då använda dem? Det antas per automatik att det är något bra med att fundera på det här så att man får motivation att “göra något”.
Är ju med på att det här ska stimulera till en hälsosam medvetenhet om livets förgänglighet och skrämma oss att greppa nuet i skjortkragen och krama musten ur dagen. Gott nog så kanske, men där sittandes i hyrbilen slog det mig att det är ett något för kort perspektiv. Jag varken vill eller behöver leva idag som om jag visste att jag skulle dö imorgon för att göra dagen till något extra. Därmed inte sagt att dödens faktum och att ingen av oss säkert vet om vi kommer att få en ny chans i morgon kan stimulera till att vi kommer av våra rumpor. Kanske får vi då till outtalade kärleksförklaringar, testar tidigare skydda utmaningar och att hindrande hämningar får vika åt sidan.





Men nog behöver vi samtidigt en oförvägen tillit till att vi har nog med tid om det ska bli något vettigt av det? Att det finns tid nog att starta en familj och se barnen växa upp. Att vi kan påbörja ett projekt som tar år att slutföra. Att det är värt att investera i framtiden. Starta företag. Utan det tror jag det ärliga svaret på vad man skulle göra med den här dagen skulle vara mindre produktivt. Speciellt med vetskapen om att det är den allra sista man har. En radda sådana dagar är ju inget att sträva efter direkt.
Dessutom sätter det längre perspektivet även de misstag vi alla ofrånkomligen gör i en annan dager. Man behöver ju inte vara speciellt rädd för dem när man lever som att det finns tid nog att rätta till dem. Att lära av dem. En möjlighet att göra om och göra rätt för det kommer en ny dag att börja om på. Tid nog att utvecklas och få till något ännu bättre. Är du med?
Lite av samma fälla är det lätt att hamna i vad det gäller ...