#752 – Släpper du in livet?

UNCODE.initRow(document.getElementById("script-142237"));
Hej kära läsareÄntligen har vi fått till en ny mall för coachbrevet som matchar hemsidan! Ska bli spännande att höra vad ni tycker om den:-)
Kul också med gensvaret på min nya kvällsföreläsning i Malmö den 25 april – 180°. Finns fortfarande lite biljetter kvar för dig som vill komma och bli inspirerad till nya höjder.
Dock är det nu fullt på vår 3-dagars kurs i Båstad 9-11 maj. Vill du vara med så är nästa chans på Mallorca på fantastiska Cal Reiet. Bokar din plats gör du genom att skicka ett mail till [email protected] …
Dessutom har du väl vid det här laget inte missat att du kan lyssna på podden Hjärntillskott där Lydia Capolicchio intervjuar mig. Det är  det mest populära avsnittet på iTunes. Lyssna här!








Anders Haglund







Nothing found.








UNCODE.initRow(document.getElementById("script-191765"));Veckans citat


”Vilket underbart liv jag har haft! Jag önskar bara att jag hade insett det tidigare ...”- Colette
UNCODE.initRow(document.getElementById("script-128194"));





UNCODE.initRow(document.getElementById("script-220624"));Släpper du in livet?UNCODE.initRow(document.getElementById("script-184346"));Har märkt en lite förvånande sak som har hänt i takt med att jag förstår den mänskliga psykologin allt bättre. Mindre och mindre behövs för att beröra mig. Räcker med att sitta och titta på en YouTube video med någon tjej som sjunger oförväntat bra framför en jury så trillar det en tår. En kort tanke häromdagen på hur man förmodligen sällan är medveten om när det är sista gången man gör något öppnade upp hela känsloregistret.
En yngre version av mig skulle nog tycka att man blivit en mjukis. Hade ju som idrottsman trots allt investerat en del stolthet i kunna skratta just precis när det gjorde som ondast. Att se till att en förflugen kommentar inte kunde psyka en. Rädslan var ju att känslosamhet var något som bara påverkade prestationen med eskalerande fart i en negativ riktning. Därför måste den hållas borta till varje pris.
Bara det att man trodde att ens förmåga till stordåd var så skör låg säkert till grund för en hel del tillagd nervositet och osäkerhet genom åren. Att vara genuin och äkta blir då något flummigt tjafs som bara är i vägen för ”riktiga” vinnare. Att den nivå av förståelse som gör att man bygger en mur för att hålla ute allt också är det som håller allt inne är fullkomligt dolt.





För att inte tala hur den chimär av kontroll vi försöker uppvisa samtidigt diskvalificerar oss för den kontakt med andra som vi innerst inne suktar efter. Den goda nyheten här är att i takt med att vi ser att varenda känsla vi har kommer från våra tankar i ögonblicket blir det mindre oroande att just känna.