#778 – Faller du för nollan?

UNCODE.initRow(document.getElementById("script-997807"));
Hej kära läsareSå är jag då tillbaka i Sverige efter några fantastiska dagar på Mallorca. Det är alltid lika fascinerande att se vilka djupa insikter som kommer av att diskutera hur vi alla faktiskt funkar och vilken enorm hävstång den kunskap har för business, ledarskap och livet.
Nu kommer jag göra uppdrag direkt in på företag och nästa öppna föreläsning är inte förrän den 30 januari. Vill du boka mig på företaget så är det bara att kontakta kontoret 033-140070, skicka ett mail till [email protected] eller gå in direkt på lifevision.se.
Denna vecka funderar jag på något som var okänt för oss fram till 400-talet, men som sedan haft en enorm betydelse. Står för ingenting men är ändå den största uppfinning som kommit från Indien och har gjort hela vårt moderna samhälle möjligt. Som det mesta kommer den dock med en baksida som hindrar oss om vi inte förstår båda sidor …. Nyfiken? Scrolla ner, läs och reflektera…
Ditt liv är ett mästerverk – upptäck det!








Anders Haglund







Nothing found.








UNCODE.initRow(document.getElementById("script-103579"));Veckans citat


”Att upptäcka en lösning består i att titta på något som alla andra tittar på och tänka något annorlunda.”- Albert Szent–Gyorgyi
UNCODE.initRow(document.getElementById("script-658100"));





UNCODE.initRow(document.getElementById("script-197368"));Har du fallit för nollan?UNCODE.initRow(document.getElementById("script-690940"));
När jag jobbade som mental rådgivare för Olympiska kommittén hade jag en väldigt intressant konversation med en av elitidrottarna. Han kände sig väldigt pressad och uttryckte att bara tanken på att göra alla förberedelser och sedan kanske ändå inte få till det höjde stressnivån på daglig basis. När jag frågade honom om det var värre än inför andra tävlingar såg han på mig som om jag var lite stollig. Självklart var det värre …
Efter det lutade han sig bakåt som om att det nu inte fanns något mer att diskutera. Så jag frågade honom igen varför han var så ”stirrig”? Han rannsakade sitt sinne för att hitta det rätta svaret och sa sedan: Jag är 26 och ett halvt år gammal! Nu är det inte ofta man träffar på någon som är över 7 som pratar om halva år vilket gjorde att det ringde lite alarmklockor i min coachhjärna vilket i sin tur fick mig att fråga: Vad har din exakta ålder med din stress att göra? 
Hans för mig något oförväntade svar var: Det är fyra år emellan Olympiaderna och i min idrott är man slut när man är 30, så det är min sista chans… Mitt svar tog honom lite på sängen: Du vet ju att jag har pratat med mängder med idrottare på högsta nivå, studerat både prestationspsykologi och cellulär hälsa och jag kan med total säkerhet säga att jag vet när man är slut i din idrott och du har fel. I din idrott är man slut när man är 33 år, 2 månader och 11 dagar. 
Han såg helt förvirrad ut och när han väl fick fart på munnen igen sa han lite upprört: Varför i h-vete skulle det vara just den dagen? Inte vet jag sa jag, men det är väl lika vettigt som att det skulle vara just den dag du fyller 30. Eller tycker du att det känns mer sant bara för att det är en nolla med i din gissning? Ska vi inte ta och bestämma själva när vi är slut och det är dags hitta något annat att göra till det bästa av vår förmåga?