Dagbok från sluten avdelning – del 2

18-åriga "Lisa" växte under sina unga tonår upp inlåst på en BUP-klinik. Där på den slutna avdelningen tappade hon nästan kontakten med omvärlden. Men för mindre än ett år sedan kunde hon lämna tvångsvården. I andra delen av Dagbok från sluten avdelning hör du om sista besöket i bältesrummet och om julfirandet när patienterna bygger BUP-kliniken som ett pepparkakshus. Men också om den unika vänskapen med en av patienterna. Lisa och hennes vän lägger sig och tittar på stjärnorna över den låsta innergården och säger till varandra: "Tänk om vi en dag kan ses utanför de här murarna, som vilka som helst?"

Det var efter akut självsvält, anorexi och senare självmordsförsök under tidiga högstadiet som hon hamnade på den slutna avdelningen på barn- och ungdomspykiatrin. Några veckor efter skolstarten i nian tas hon helt ur skolan och kommer inte att återvända. Lisa håller sig för sig själv på avdelningen. Vårdarna som sköter bältesläggning av henne får hon svårt att ha en relation till eftersom hon upplever att de gjort henne illa. Andra patienter undviker hon. Men snart ska hon få en vän på avdelningen och en läkare som för första gången ser henne och upptäcker att hon har fler problem än bara ätstörningen. Kan det bli början på det som får henne att bli fri från tvångsvården? Men var ska hon bo när ingen annan "vågar" ta emot henne?  Om du eller någon du känner lider av självskadebeteende, anorexia eller har självmordstankar och behöver hjälp, kontakta Frisk & Fri, Nationella hjälplinjen eller Jourhavande präst via 112. Har du själv erfarenheter eller tankar i ämnet, mejla oss gärna: [email protected].